Doftöverkänslig?


Astma- och allergiförbundet rekommenderar varmt Na14 Dab-on. Prova om det passar även dig! Men hur är det att leva som doftöverkänslig? Maud berättar här nedan om hur det kan vara att leva med det.

http://www.helahalsingland.se/gavleborg/ljusdal/astrid-blir-allvarligt-sjuk-av-hemtjanstens-parfymer-kan-kvavas-av-sjukdomen

TV4 Doftöverkänslig

 http://www.allergia.se/vart-ska-min-mormor-ta-vagen/

Att inte tåla det vissa tycker luktar gott

Att andas, något av det mest basala, inte sant? Det ska man väl inte ens behöva fundera över, eller?

Jag gör i stort sett ingenting där jag riskerar att träffa på och påverkas av andras s.k. väldoft. Besöka någon, släppa in någon i mitt sanerade hem, sånt kräver planering om det ens är tänkbart.

Ja, det är sant, det blir inte mycket kvar att göra. Minns inte när jag handlade dagligvaror själv. Jo, jag fick i födelsedagspresent 2009 besöka  CityGross, en timme innan öppning. Undvek givetvis avdelningar med sådant som ska göra oss och våra hem och kläder, som det kallas, rena. Alltså kemtvättat och inte rentvättat som jag ser det. Fick även ett besök på IKEA under liknande villkor. Givetvis undvek vi doftljusen så gott det gick. Där skulle behövts doftätare! Tänk att arbeta i detta dag ut och dag in. Något för skyddsombuden.

Promenader går jag många, gärna med hund. Tänk så många som frågar: Tål du hund? Ja, men de jag träffar är inte indränkta i kemisk doft. Jag byter trottoar, ökar stegen eller vänder, kollar vindriktning, håller andan, är hela tiden på min vakt och beredd med kolfiltermasken som hänger runt halsen så fort jag går ut. Allt för att det ska fungera och jag inte ska bli dålig eller sjuk. Masken löser inte mina problem, men den ger mig lite andrum.

De gånger vård är nödvändigt ringer jag och förbereder så att jag inte är sjukare efter besöket av dofterna som en del tycker de har rätt att sprida i vårt gemensamma luftrum. Hur 17 tänker man när man klampar in i ett väntrum och sprider ett kemiskt doftmoln som påverkar astmatiker, allergiker, överkänsliga, lungsjuka och alla andra?  På min hälsocentral får jag gå in via personalingången och använda akutrummet.

Jag har stått två timmar utanför en stinkande Akutmottagning. Det var i början av maj och jag blev ordentligt förkyld. Hade inte det som krävdes för att stå upp för mig själv efter frågan: ”Gäller det även doftande tuggummi också?” när jag försökte få  hjälp. Trodde det var omtanke, men inte, och ja, det gör det för den som undrar.

Jämför med  gips. Tänk vilka sympatier jag fått de två gånger jag burit runt på det, även okända medmänniskor har erbjudit hjälp. Gips, då är man hjälpbehövande, det är välbekant och tryggt. Alla som varit gipsade vet att då är ju liksom det värsta över.

Men, även om det inte var uppenbart första gången hade jag faktiskt en skada i min handled. Andra gången var den bruten och krävde operation, givetvis med masken på för min egen trygghet. Det vore liksom fel läge att andas in rakvatten eller annan parfym, eller om så bara en doftande deo, och allt skulle bli förstört. Där hade jag lärt mig stå upp för mig själv och strunta i insinuationer och menande blickar. Nej, det finns ingen medicin att ta till, gäller bara att undvika.

Varför tror man att det är en rättighet att sprida olika parfymerade dofter?

Vad är så hemskt med att lukta människa? Vi ska inte dölja våra feromoner, de finns för att vi ska kunna välja partner.

Jag far så illa när jag får gå undan för nyblivna föräldrar. Vilken baby ska behöva ha sin matplats i en kemiskt doftande armhåla?

Även jag behöver och gillar fysisk träning, men var finns den doftfria? Gym, simhall är otänkbart. Nej, inte ens Friskis&Svettis utomhus. Doft följer vinden lång väg och jag får gå omvägar – jo, det är sant.

Hänsyn och förståelse finns det gott om när det gäller rörelseapparaten, men att jag inte kan andas in alla dofter som ligger i stora moln runt användarna verkar vara svårt att förstå. Där kan ibland både hänsyn och förståelse vara helt frånvarande. Jag är i stället en börda man helst skulle vilja slippa. Vems integritet är det som gäller? Lite konstigt känns det allt!

”Jag har inget på mig idag! Det lilla kan du inte känna! Deo måste jag få ha! Jag har gamla kläder på mig för din skull!”
Hur ofta har jag inte fått höra det. Doft kan sitta kvar länge både på hud och i kläder, doftsmitta kan vi kalla det. Ungefär som att stallukt kan bita sig fast, eller rök.

Det är bara ett fåtal av mina symptom som syns och märks för omgivningen och de är nästan de enklaste att hantera. Resten känner bara jag, till exempel huvudvärken, influensakänslan, magkrampen och några andra, värre än så. Reaktionen på dofterna kan variera från gång till gång. Den är beroende av min dagsform, hur stor dos jag fått innan, innehållet och t.o.m åldern på den parfymerade produkten. Den härsknar och ändrar sig inom några veckor.

Tänk om det fanns doftfria zoner! Tänk om det inte vore så nödvändigt att andas, då skulle jag kunna göra mycket av allt det jag tvingas avstå ifrån! Arbete, bio, teater restaurang som är självklart för många. Hade jag protes kunde jag skicka den i taxi till tandläkaren.

Alla vet väl att vi inte väljer våra funktionshinder! Om vi kunde välja då hade vi inga, eller hur? Då hade jag fortfarande varit kvar i skolans värld: 25 år hade blivit 40 år.